Liber Azerate och satanismen
Kategori: Allmänt
En intressant företeelse som slår mig när jag nu tagit mig för att plöja Liber Azerate (kaosgnosticismens tyngsta skandinaviska verk) är hur allt det anti-kosmiska, logiskt kan tyckas, ställs mot det kosmiska och blir dess motsats. Jag bör kanske inte gå vidare in på detta då jag har riktigt svårt att greppa kaos. Om kaos är allt eller inget, kan det då ställa i motsats till någonting? En karamell att suga på.
Just detta att bryta eoner kan jämföras med att bryta paradigm. Här är jag helt med i spelet, mitt livsmål är att just ifrågasätta så många paradigm jag hinner (paradigm är alltså ett socialt/politiskt/vetenskapligt system som människor förutsätter är sanna. Exempelvis läkarparadigmet är ett utmärkt exempel på hur allt vi tar för sanning är en illusion och konstruerat; man har ju på riktigt trott att kvinnor botas med onani och att asmatiker bör röka).
För att bryta dessa paradigm (vilket jag iofs förstår är en omöjlighet, men jag vill åtminstone få människor att förstå att det inte existerar en essentiell sanning "där ute", bortom deras verklighetsuppfattning. En spricka i paradigmet, om så vill) så måste man, enligt kaosgnosticismen, ifrågasätta det nuvarande eonet genom att värdera dess motsatta värden; allt ont blir gott och vise versa. I och med att kaosgnosticismen är satanisk så framställs förstås främst den kristna tron som eonet att bryta och Satan att dyrka. Jag ser den röda tråden och kan hålla med, vårt samhälle genomsyras fortfarande av unkna, kristna värderingar och jag kan se att Satansdyrkan kan vara en nyckel till frigörelse i och med dess motstånd mot samhällsordningen (väldigt förenklat förklarat).
Jag ställer mig neutral till om eonsbrott (eller paradigm-), att ställa sig motsatt, är rätt sätt att nå den nollte (eller elfte) dimentionen som är kaos. Läs Liber Azerate för mer info om dimentionerna, just vi lever mellan 1-3 i vårt ordnade kosmos. Detta i och med att kaos kanske inte alls är motsatsen till kosmos, trots att det lätt kan framstå så.
Hursom, min poäng med detta inlägg är att just ifrågasätta valet av motsatser. Här lämnar jag Liber Azerate för vidare utsvävningar kring satanismen i allmänhet. Att ifrågasätta den kristna eran har många syften, jag ska inte spekulera vidare i dessa utan nöja mig med att konstatera att alla inte är kaosgnosticistiska, utan kan tjäna andra syften. Att dyrka sig själv snarare än Gud, och kanske även Satan, är godtyckligt och kan fylla många samhälleliga syften. Att ställa det onda mot det goda och att vända och vrida på värden är nödvändigt i ett samhälle. Det jag finner fascinerande med detta är kvinnans plats i satanismen, och i den kristna läran.
Mig syntes så står hon helt still i mitten. Hatad av båda sidor. Fylld av skamliga, köttsliga värden. Eva och Lilith är samma person i olika uttryck. När jag fann satanismen hoppades jag finna en befrielse, att bli erkänd en egen inre agens i stånd att skapa mänskliga uttryck, men jag finns till för Satan på samma sätt som jag finns till för Adam. Jag söker och skola finna en paragraf, skriven av Aleister Crowley säkerligen, som erkänner mig skapt av Satans revben. Jag drar mig till minnes en av hans texter jag ögnade, The Satanic Witch, där han inleder med att berätta om elementen: (slarvigt översatt)
"Det fasta och det hårda i världen är varandras motsatser. Det hårda, kalla och fasta i världen är mannen. Hans kropp är hård som trä. Det mjuka, marshmellow-aktiga, är kvinnan som är hans motsats".
Motsatsförhållanden håller i sig i värden. Men så också hos kvinnan. Det onda ställs mot det goda i kampen mellan kristendomen och satanismen. Satanisten ställs mot prästen. Medan bägges fruar och flickvänner liknas vid en fårskock. Eva och Lilith har båda legat med Adam. De har båda haft överenskomelser med Satan. De ställs lika mycket i motsats till Satan som till Adam. Medan Adam står i förbund till Gud som är motsats till Satan. Skillnaden mellan män är brutal, skillnaden mellan kvinnor minimal.
Jag återkommer för fler enkla reflektioner när Liber Azerate är smält. För att nå kaos kan inte mannen ställas i motsats till kvinnan. För att satanismen som trossystem ska fungera måste den överge den kristna synen på kvinnan. För att mannen ska bli fri måste han sluta vara man.
Och varför kaos? Ja, ordningen har hittills inte imponerat på mig.
