Dyrka döden

Flödet uppdateras och fylls med bilder på lättklädda kvinnor i lack och läder. Smala, perfekta och klädda i rätt bandmerch. Han måste ha varit hemma igår kväll. Att hinna gilla alla dessa bilder kräver en del research. Jagstryker mig snabbt över armen och påminns om hur värdelös jag är i jämförelse. Jag sneglar över axeln. Han sover fridfullt. 

Och jag vet ju att hade instagram funnits i verkligheten hade han inte haft mig här. Just igår var det en tjej kallad toxicdelerium han verkar ha fäst sig särskilt vid. En väldigt smal,vältatuerad tjej. Väldigt naken. Väldigt många bilder. Vissa har han till och med tagit sig tid att kommentera uppmuntrande. Hon svarar honom med glada symboler och pussmunnar. 

Jag försöker avgöra om hennes virituella kyssar betyder mer för honom än mina verkliga. Om han genom att trycka på hjärtsymbolen hade bytit ut mig på stört. Hur många virituella hjärtan var han beredd att ge mig i natt? Kan han ens avgöra? Kan jag? Jag vet att internets måttstock är mer konkret. Här kan jag direkt konstatera hur mycket något uppskattas. 

I ett dunkelt rum, kraftigt berusade och fumliga är det inte lika enkelt. Jag slås av ett kraftigt begär att väcka honom och fråga. Hur många hjärtan är jag värd? Om jag lovar att också stå halvnaken i sociala medier, lovar du då att gilla? Lovar du att svara på mina virituella kyssar som betyder så mycket mer än de verkliga någonsin kommer att göra? De vi utbyter känns fantastiska i stunden. Men jag vet ju att de har bleknat om en vecka. Jag vet att jag kommer att ha glömt hur de känns. Du har säkert redan glömt. Men den ljuva bekräftelsen av röda munformade symboler på sociala medier för världen att beskåda kan jag leva på i månader. År kanske. Eventuellt behöver jag till slut inte ligga här bredvid dig. Vi kanske har fyllt kvoten av vad som egentligen är vårt gemensamma koncept, om jag bara blir en instagramtjej. 

Konceptet bekräftelse. Jag vet att jag är en av hundratusen. En av hundratusen i ditt flöde. Tjejen som är värd lite färre hjärtan än de andra. 

Du vänder på dig. Obekymrat sover du vidare. Mina tårar slutar inte rinna och jag får lust att sminka mig snyggt, ta en selfie på toaletten och stanna där inne tills du vaknar och gillar. Aldrig har jag känt mig så långt ifrån en annan människa som nu, skedandes honom i sängen. Men om han bara kunde ge mig ett hjärta kan jag lika gärna sitta på en annan kontinent.