Dyrka döden

Hatiska konspirationer av feministisk metallskalle

Dräpandets immanenskod

Kategori: Allmänt

En annan intressant aspekt av det samhälleliga inferno män utsatt oss för sedan tidens gryning går att urskilja i de egentligen till syntes urskiljningslösa mord på kvinnor som tycks utan annan orsak än köttslig tillfredsställelse för denna underart.

När manssläktet allt som oftast dräper varandra står att finna att den kropp som återfinns haft anknytning till ett djupt meningsskapande inom manligt kulturella uttryck. För att tala klarspråk; gängkrig, intressekonflikter, territoriska dispyter. Skoningslöst våldför de sig på varandra i egenskap av kulturbärare. Kroppen är mediet, och samtidigt det symboliska offret för uppgörelser.

Kvinnomord är något helt avskilt från detta. Inte bara för de talande siffrorna som upplyser om att män dräper män och män dräper kvinnor, utan också att morden på oss är av symbolisk annan karaktär. Det de anser oss tillhöra i livet gäller också när de brager oss om det.

Här är inte kroppen ett medium, eller ett offer för symboliska uppgörelser. Här pratar vi om kroppen som det rena kött den utgör. Hans köttsliga hunger är fortfarande något hans kropp är medium för. Han förmedlar den, kladdar av den, våldför den på vårt i hans ögon besudlade kött. Klarspråk; sexmord. Vi dödas inte av vrede, vanmakt eller desperation. Vi mördas av hans lustar. Att dö för att jag bragt någon om äran, att dö av den hårda sparken uppåt han nödgar, vore mig en ära. Men att veta att hans sinne upplever eufori i den stund min redan underkastade maktbalans når dödsstöten är det som gör mig ond.

"Varje olikkönat samlag är en våldtäkt", framhöll den store tänkaren Andrea Dworkin. Jag överlade mycket kring detta, att trots att jag inte ser en framtid där könens intressen på någon punkt sammanfaller, så finns där vissa situationer där kvinnor undviker underkastelse även i det köttsliga. Jag är nu beredd att förkasta den teorin. Inte för att den är osann, utan för att den är irrelevant. 

I horden skall vi inte beakta denna sida av mänsklighet. Inte för att den inte existerar, utan just för att den är irrelevant. Jag beundrar dessa sexualcentrerade teorier radikalfeminismen medförde. Men jag tror att just den centrala punkten var sex med män var dess svaga punkt. Vi talade om det, när vi borde handla. Ju mer vi skrider till verket, desto mindre relevans tillskrivs våra nätter med fienden. 

Hell warsorie, systrar.
Kommentera inlägget här: