Dyrka döden

Att jag då omfamnar detta kan tyckas motsägelsefullt. Jag försöker förklara detta genom att hänvisa till det som egentligen kräver en förtryckt individ att förstå. Att jag kan se ett djupare plan handlar om att jag ståndigt tvingats förhålla mig till deras handlingar och reflektera djupare medan deras blida machospel fortgått. Det är dags att ta tillbaka det som är vårt.

Tro aldrig för den delen att jag hyllar kvinnan som hon är porträtterad av mannen. Mjuk, empatisk, trevlig, snäll och snygg. Och framförallt manstillvänd, det de anklagar mig för. Manstillvändhet hyser du om du som enda mål med delaktigheten i aktiviteterna ser en framtid med män. Kanske ensam med män. Förpestade själ.

Jag anklagas också för att hysa kvinnoförakt. Ja, det gör jag. Jag skyr den kvinna jag ser idag. Betjänten. Allt han inte är. Och jag kommer inte att visa någon barmhärtighet med henne. Jag kommer inte att acceptera att hon är uppfostrad så här, att vi måste förändra långsamt på ett strukturellt plan.

Jag tror på människan. Jag tror på kvinnan. Jag tror att hon genom rationellt tänk kan välja att bli någon hon ser upp till själv. Inte någon som genom hans bekräftelse blir en person. Jag vill ha soldater. Jag vill ha kvinnor beredda för strid. Jag vill ha kvinnor redo att offra sig för släktet.

I nästa avsnitt ska jag konkret redogöra för planens iscensättning och den samhälleliga kontext utifrån vilken jag kan se att en sådan värld är möjlig.