Begriplig
Kategori: Litterärt
Önskar att jag kunde få en glimt av hur jag skulle kunna överleva i en värld som kräver att min kropp alltid är kuvad och själen alltid svag. När min enda önskan är att få vara kulturens högsta topp krockar med den osanna essentialismen som skvallrar om hur min lekamen alltid kommer från naturen blir luften tyngre. Och att det är där den skall stanna i oändlighet. Aldrig ska jag nå mitt mål. Det är så enkelt. Allt som står i vägen för mitt liv att bli gott är en osanning. En osanning så självklar att ingen betvivlar. Hela mitt liv är vävt av osanningar. Helt inuti en värld jag inte valt att beträda. En diskurs jag inte kan hantera.
En värdighet jag inte vill bära. Ett dygn jag fyller med värdelösa saker. En förnedring aldrig riktad mot mig men mot osanningen jag är iklädd. Ett överseende med en area jag inte kan se men inklusive en förväntan bortom horisonten. Ett kaos utan namn när maktdiskurserna rasar samman i den osanning jag just rubbat med fel stycke ur bedrägeribibeln. En sjukdom svår att bota. Ett dyrt åtagande när hysterin som är naturligt essentiell, med annan mening rakt uppstigen ur lögnen jag varje dag bär runt halsen, vägrar ge upp de kvidande smärtorna.
Besvär kallar de det. Besvär är starkare än kärlek, det vinner varje gång i en strid. Så är det så med besväret att det finns i olika etapper; besvär inom ontologin är ändå en naturlig reaktion på det kulturellt skapade kaoset. Sådant är hanterligt för allt levande inom folktraditionen i den levande diskursen för vad som är begripligt. Denna typ av besvär är alltid förväntad av naturens närmaste skapelse, sådant besitter de essentiellt. En närmast oförskämd förutsägelse grundar sig på just denna typ av besvär. En är noga med att påpeka just besvären då de är så lätta att förtränga då mörkrets hörn blivit hanterbara. En vill inte att applikationen av det essentiella ska hinna ske innan besvären, den viktigaste intersektionen, hunnit ske. Där finner jag mig ensam i det intersektionella vägskälet.
Jag ser och hör bara mig själv och vet att fortsätter jag på denna ödesdigra stig så kommer jag att finna slutet på mitt liv. Jag besitter ju en sån där annan besvärlighet. Den som inte är en lögn. Den som uppstod i skapandet av något, den kulturella besvärligheten. Folk blickar bort, de tar avstånd. Personen som älskar dig slutar. Här segrar besvärligheten över kärleken.
